Den anonyma jungfrun

Min far som normalt inte befinner sig i denna stad är sedan en dryg vecka på det stora sjukhuset och har genomgått en operation. Han har ingen större matlust så han har tackat nej till all som helst sorts kaffebröd så det kommer bara att bli ett besök. Ett besök är förresten inte bara heller, utan ett litet avbrott i långsamheten på sjukhuset. Eftersom det är ett regionssjukhus så kommer patienterna från när och fjärran så dom flesta får nog inte så många besök om ens något.
Avdelningen är tämligen nybyggd så det är ljust och luftigt och ett stort fika och lunchrum där det bjuds på kaffe när som helst. Trevligt, själv har jag bara egen erfarenhet av att ligga på sjukhus när besökarna var hänvisade till besökstider mellan 19 och 20 tror jag det var, vare sig patienten var barn eller vuxen.

Jag kommer särskilt ihåg dom stackars ortopedbarnen som låg i gipsvagga pga höftledsluxation. Dom var runt 6 månader och fick ligga i en metall-spjälsäng hela tiden och föräldrarana fick bara komma en eller möjligen två gånger per dag och då på besökstider. Tack och lov att det har förändrats. Nu är ju nästan föräldrarna en förutsättning för en bra och fungerande vård.
http://www.dagensvisa.com/minata/dagensj.html

Usch vilken hemsk sång I en sal på lasarett. Jag kommer ihåg den från när jag var liten hur jag grubblade på texten och tänkte om det verkligen var möjligt att flickan dog.