Den anonyma jungfrun

I morse kombinerade jag en stavgångspromenad med att sällskapa med dottern när hon gick till en avlägsen busshållplats. Ja så jättelångt var det inte men jag fick i alla fall lite drygt min halvtimme.

Sen har jag känt mig ruggig, lätt illamående och somnade som en stock när jag la mig för att lyssna på en ny bok. Just det behöver i och för sig inte vara tecken på sjukdom men helt normal känner jag mig inte. Jag ska jobba i natt i alla fall.

Tur att min promenad kom tidigt idag för resten av dagen har det bara regnat och inte en gnutta snö så långt ögat når. Tämligen ohalt är det i alla fall och det är ju bra.

För övrigt händer det ingenting men det är nog jag själv som på något sätt måste skapa händelserna. Jag har tänkt att jag ska bjuda hem lite vänner men det får vänta lite eftersom jag har min sunda , magra och alkoholfria månad och vill inte bryta den.

Man kanske inte får skriva det men det känns trevligare att servera ett glas gott vin till maten med lite mer uppsluppen stämning som följd. Det är nyttigt att skratta! Vi tog hit en skrattterapeut till jobbet för några år sen men det kan jag berätta mer om i morgon.
                                                                             Plikten kallar!