Den anonyma jungfrun

För ett antal år sen var jag och en annan kollega utsedda till att vara medarbetarcoacher. Det hade fanns indikationer på vantrivsel inom divisionen, dock inte på vår enhet men i uppdraget ingick ett antal matnyttiga kurser som var trevliga att gå.
I stort hade vi inte några vardagsproblem att bearbeta men för att ändå tillföra något så beslutade vi att ta hit en skrattkonsult att förgylla tillvaron med.

"Tillställningen" emottogs med blandade känslor. Många tyckte det var jättekul men det fanns också personer som tyckte det var otroligt förnedrande att "tvångsskratta" i grupp och vägrade vara med.

Vi samlades i ett större rum och skratterapeuten ledde oss igenom olka typer av skratt med namn som t. ex. "det uppskattande skrattet, hälsningsskrattet, det växande skrattet och flera andra skratt. I början var det lite svårt att komma igång men ganska snart hade alla kommit igång ordentligt. Det var kul att se personer man inte är van vid att dom skrattar stort, skratta hejdlöst så till slut skrattade man naturligt för att alla såg så roliga och glada ut.

Glada, trötta och utskrattade kom vi tillbaka till arbetet och jag tror att alla som var med uppskattade skrattavbrottet.