Den anonyma jungfrun

Den värsta besvikelsen över strejkens resultat har lagt sig och jag tänker vänta på den lokala förhandlingen innan jag ger min slutgiltiga bedömning av vad jag tycker om det hela. Men inte är jag glad inte.....................

Igår tog jag min första tur med sambon i Messerschmitten. Jag måste erkänna att det var något mer komfortabelt än jag hade trott men att åka några längre sträckor kommer det nog inte att bli tal om. Längre och längre förresten - igår åkte jag 3,5 mil gånger två. Några av de riktigt unga tjejerna på jobbet hade ordnat knytkalas hemma på en annan kollegas gård.
Storgodsägarinnan brukar jag kalla henne. Hon bor på en gård med jordbruk utanför Uppsala i ett jättehus med hur mycket utrymme som helst, punchveranda, sjöutsikt, brygga med bord och bänkar där vi satt och avnjöt den ljumma majkvällen. Trevligt var det och mina kollegor väntade förväntansfulla när jag anlände ditskjutsad i Messerschmitten. Man sitter ju så hopknycklad och jag är lång så jag var nästan rädd att jag skulle behöva lyftas ur bilen med något jordbruksredskap - jag med mina värkande ben men det gick faktiskt bra.

Nu ska jag gå ut i trädgården och dricka mitt förmiddagskaffe i doften av syrén. Det är verkligen vackert ute nu, nästan så att man blir lite stressad av att hinna njuta av all grönska och det härliga ljuset. Om tre veckor är det midsommar...........fyra veckor är det nog förresten.................