Den anonyma jungfrun

Jag ska försöka göra en ordentlig uppdatering om vad som varit den senaste tiden.

Den 15 augusti åkte vi till Holland för att fira en 50-årig bröllopsdag med buller och bång. Stor fest och sen en familjevecka i två hyrda stugor. Roligt men hektiskt...........och så allt detta kindkyssande. 3 kyssar omväxlande höger och vänster sida per person man ska hälsa på..................oj, oj, oj...............inte van vi detta........

Kommande lördag var vi åter hemma för att förbereda mitt 50-årsfirande som inte alls skulle vara med buller och bång däremot. En mindre tillställning för familj och några vänner såg jag däremot fram emot och allt avlöpte väl, festen var lyckad och många fina praktiska presenter.............jag som inte skulle ha något. Sambon hade gjort en docka föreställande mig (en tradition som härstammar från Holland) i naturlig storlek.......nåja visserligen är jag lång men sååååå lång är jag inte. Ja, ni ser ju på bilden. Jag fick en chock när jag kom ner på morgonen och såg den. Min första tanke var: Men herregud, sitter A (syrran) här och hur länge har hon suttit där och väntat på mig.......men tanken höll bara i några sekunder då jag kom att tänka på "dockan" som heter Sara då det är en kvinna som fyller och Abraham för en man. Jag kan inte bakgrunden exakt men det är något bibliskt om Sara och Abraham. Sara var väl hon som var 100 år när hon födde barn!?

Måndag arbetsdag igen och tisdag arbetsnatt. Jag blev även tillfrågad om ett extrapass på dagen på torsdagen vilket jag sa ja till men väl där förvandlade jag själv arbetstiden till en halvdag eftersom det var sjukhusets 300-års-jubileumsfest på kvällen. Jag kände mig så trött att kvällen inte skulle bli trevlig om jag inte kunde sova ett par timmar.

Kan det vara så att åldern redan tagit ut sin rätt??!!

Jubileumsfesten var hur trevlig som helst. God mat, underhållning och dans. Underhållningen var en grupp som heter Blå Congo, en kille som kryper in i en ballong, en jonglör, vid namnet Wellton, Calle Moraeus, Bengan Jansson och till sist Alcazar. Sen var det disco för de som ville...............och det ville vi. Jag och tre kollegor i <25-årsåldern var bland de sista som gick hem eller rättare sagt åkte lastbil hem.

Nu är det så illa i det här huset att Volvon är trasig, messerschmitten är trasig, sambons cykel är trasig, min cykel var trasig men är nu reparerad. Grannen var så snäll att han lånade ut en av sina bilar........och hör och häpna............nu är den trasig...............inte alls kul.............och ändå har sambon ett förflutet som bilmekaniker.

Idag 17.25 flyger vi till Turkiet för en veckas viiiiiiiiiiiiila. Oj vad det ska bli skönt. Jag är faktiskt helt slut av allt som hänt, både positiva och negativa saker. Nu är det bad och sol som gäller samt troligen en utflykt till dom så kallade bomullsbergen i Turkiet (Pamukkule).

Nu ska jag packa och "knyta ihop säcken". Vi hörs mer när jag kommer hem!



Jag behöver väl inte be er att lägga märke till mina glasögon från slutet av 70-talet........