Jag fick frågan......
........om det är vemodigt när sonen flyttat hemifrån men jag har ju två barn till som tidigare flyttat hemifrån så jag är ingen nybörjare på det. Nu när yngste sonen flyttat känns det mer som att en det är början på en ny tid och i så fall var det nog mycket värre när det första barnet flyttade. Då kom det nog till och med någon tår faktiskt.
Nu gapar hans rum tomt men jag är i full färd med att fundera över hur vi kan göra om här hemma. Jag får väl använda hösten till det och det känns riktigt trevligt också. Lite omtapetsering kanske det blir och så får jag mer plats för mina orkidéer som faktiskt står ute än. En av dem står i startgroparna för att börja blomma och det är alltid lika intressant vilken färg som kommer att visa sig.
Själv brukar jag få klagomål på att jag börjar städa INNAN de har flyttat. Jag möblerar om och gör om rummet som jag vill ha det...
Det kanske man inte ska göra. För då kanske det känns det som om man vill bli av med ättlingarna.
Jag kommer att gråta blod när dom flyttar....Erik har redan försökt en gång men det blev bara drygt 2 månader sen var han hemma igen...jag har ju levt för mina älskade ungar men tycker ändå nånstans inom mig att det ska bli skönt att göra som jag vill....När man haft barn hemma i 33 år så är det inte bara... lilltösen är iaf bara 17.......
