Den anonyma jungfrun

Nu har jag varit på den omskrivna klassträffen och det var såklart jättekul och trevligt. Min bästa kompis från förr anlände med flyg och sen tåg från Umeå på fredagskvällen och jag mötte henne vid tåget. Jag hade lagat en av mina favoriträtter som serverades med ett par glas vin och mycket prat innan vi gick i säng för att ladda batterierna inför träffen i Västerås.

Kompisen var sugen att ta en vända på stan på lördag förmiddag så det klämde vi också in. Jag var ju färdighandlad för veckan men hon investerade i ett par plagg varav ett på Rabalder, min favoritbutik. Sen var det bara hem och packa för bilresan och runt 15.30 checkade vi in på hotellet och började "upp-piffningen" inför kvällen.

När vi var färdiga med bestyren anlände ytterligare en gammal kompis och vi tog oss till en pub i närheten av festlokalen och drack ett glas vin innan minglet började. Alla var jätteglada och tyckte det kändes helt galet att ses igen efter alla dessa år. För många av oss var det minst 25 år sen vi sågs men efter bara ett par sekunders funderande klarnade bilden av de flesta. Det var faktiskt bara ett par som jag kom ihåg namnet på men inte fick upp någon bild av när de presenterade sig men de gick i en parallellklass så troligen hade jag inte heft speciellt mycket med dem att göra heller. Det var så kul för det blev ett stort antal "stora kramen" den kvällen.

Vi placerades klassvis under middagen och efteråt blev det massor med prat och även dans. En av killarna beskrev hur imponerad han var över oss som hade flyttat från orten som är betydligt mindre än Västerås. Man kan kalla det en riktig håla faktiskt (men då blir min mor nog inte nöjd när jag säger så) På klasslistan kunde jag konstatera att det var 15 av 23 som bodde kvar eller hade flyttat nästgårds. Han ångrade sig också att han inte hade ansträngt sig mer i skolan och konstaterade att det var de som hade hyfsade betyg också var de som hade flyttat en bit bort.

Tilläggas kan att vår klass var den besvärligaste genom tiderna just då men också att den kille som jag mins som den som satt längst bak i klassrummet och för det mesta bara utstötte ÖÖÖÖHHHHH var hur trevlig som helst nu. På den tiden var jag inte mycket värd i hans ögon men i lördags var det "stora kramen" och ett stort intresse för vad som hade hänt alla dessa år. Härligt att man kan förändras till det bättre!!

Det var också kul att personer som gick i en annan klass och som man då uppfattade som mer perifera faktiskt visade äkta intresse under kvällen. Trots en jättetrevlig kväll så var det en hel del personer man saknade och undrar över varför de inte var intresserade av att komma.

Klockan 02.00 var kvällen över och jag pallrade mig tillbaka till hotellet och lyckades dessutom gå lite vilse (men bara lite) men som tur var så stod det två rejäla "konstaplar" i ett gathörn som kunde peka på rätt väg tillbaka. Jag tror att det kommer att kännas lättare att ta kontakt med flera ur klassen efter denna kväll och det kommer jag också att göra.